Cupcakesen var gårdagens definitivt sötaste i smakväg, men sådär visuellt var nog mina loppisfynd till babyn de allra sötaste. En oanvänd pytteliten Name it body och ett set med 4 par oanvända Trumpette strumpor för 3e tillsammans. Jag är svag för dessa supersöta (och annars alldeles för dyra) babystrumpor.
Oj, vad dessa strumpor kommer att bli fina på en liten, liten babyfot.
Sverige har fått en ny liten prinsessa! Februari-mars i år är tydligen månader då det föds många fina små flickor!
Man blir ju bara så glad av att se prins Daniels presskonferens i morse, mungiporna söker sig uppåt hela tiden fast han försöker vara sansad och allvarlig. Just så ska en nybliven förälder vara som håller på att spricka av glädje och stolthet!
Det blev morotskakecupcakesbak idag. Receptet är härifrån och inspirationen är härifrån (notera snäppet proffsigare garnering). Dethär är förresten äntligen ett recept där jag tycker att frostingmängden räcker mer än väl till. Nu börjar Tilda också fatta dethär med att man garnerar först och äter sedan (förutom att man naturligtvis måste provsmaka och kvalitetschecka emellanåt).
Som vanligt satsade vi på garnering i temat more is more.
Jag är inte den enda som märkt att bloggen är OTROLIGT långsam för tillfället. Jag har också funderat att fly fältet till en annan portal som så många andra bloggare redan gjort, men inte fått till stånd det ännu. Jag har inte haft så stora problem med spam som många andra verkar ha haft, antagligen för bloggen inte är så stor och den är inte kopplad till facebook.
Jag bestämde nu ändå att ge papperportalen en till chans till slutet av månaden, eftersom de på sin hemsida skriver att det håller på att ske en uppdatering (tack Malin för upplysningen) och ser sedan pånytt hur situationen ser ut.
Samtidigt märkte jag att denhär bloggen faktist fyller 1 år denhär veckan! Vart försvann ett helt år? Jag gillar att blogga och att ha ett ställe där jag samlar inblickar av vårt liv i ett arkiv, men samtidigt är jag oerhört glad över att det verkar som om denhär bloggen gått från att vara en monolog av mig till att vara en dialog mellan mig och läsare. Jag blir jätteglad över precis varje kommentar jag får, även om det naturligtvis är lika ok att aldrig skicka en kommentar, vilken jag också påpekat tidigare.
Men nu undrar jag faktist om ni som läsare har något på hjärtat inför denhär bloggens andra levnadsår? Är det något ni vill fråga eller kommentera? Ris och ros och förslag tas mer än gärna emot. Om nån nu orkar kommentera något mera i denhär långsamma bloggen. Fast å andra sidan är det ju trendigt med downshifting och slow life, något som jag själv också hela tiden jobbar med.
Bilden har inget med inlägget att göra förutom att påminna att det är alltid ok att ta en liten strechpaus på mattan om livet känns för hektiskt eller om bloggarna är för långsamma.
Har man lite i smyg själv hoppats på att babyn skulle födas den 21.2. men absolut inte kännt av något på hela dagen som skulle tyda på en förlossning i närframtiden, är man värd lite tröstshopping. Även om det bara är frågan om lite muggunderlag.
Här är listan på era gissningar. Tack för att ni inte heller tror att det blir en jättebaby.
Notera hur fint Leia har skrivit på flyttlådorna vad de innehåller.
Efter stormen kommer lugnet, eller hur det nu går. Åtminstone kändes det så idag. Efter gårdagens yrväder var det vinterns definitivt finaste dag idag. Jag gick på en hurtig långpromenad (nå, lång var den ju inte och hurtig är att överdriva till månen) och känslan var lite overklig när mätaren visade på -2 grader, solen gassade och fåglarna kvittrade. Jag tog ett par bilder med min lilla pocketkamera med vivid color effekten, blev ganska intensiva färger. Dendär oformliga skuggan på den andra bilden är jag, jag skulle inte bli ett dugg förvånad om barn pekade på mig och ropade ”titta, där är ju barbamama” när jag rullar fram i min svarta stora jacka.
Nu känns det som om babyn skulle få så småningom titta fram. Det skulle kännas snäppet skönare att gå ut på promenad skuffandes en barnvagn än skuffandes på sin egna kroppshydda.
Jag antar att de som inte orkar läsa om vårt nya hem har flytt bloggen för länge sedan, så jag fortsätter med gott samvete. Det jag lite saknat i vår nuvarande lägenhet är ett sovrum i nedre våningen i samband med kök och vardagsrum. Flickornas rum är i övre våningen, men eftersom vi ändå spenderar nästan all tid i nedre våningen har det varit ganska lite i bruk. I det nya hemmet ser bottenplan i övre våningen ut såhär:
I övre våningen finns alltså vardagsrum, kök och badrummet med badkar. Dessutom två sovrum, varav det ena blir lekrum och det andra ett arbets/gästrum. Vi sover i sovrummen på nedre våningen (2 st) och sen när det blir behov för mera eget utrymme, tex när flilckorna börjar skolan, får vi ordna om.
Det är i övre våningen vi kommer att spendera våra dagar då vi är inomhus med flickorna medan vår lilla bebis sover långa sköna pass i vagnen på terassen utanför köket. Flickorna får ett lekrum bredvid köket, det är nästan det som jag tycker att är bäst med huset. Tänk, man är själv i köket och fixar och flickorna leker i sitt lekrum. Köket är till för matlagning, vardagsrummet för varande och lekrummet för lekande.
Ok, det var i den ideala världen, i verkligheten finns ju leksakerna sedan över hela övre våningen, men åtminstone kan man alltid på kvällen slussa in dem i lekrummet och stänga dörren och njuta en stund av ett leksaksfritt vardagsrum. I motsats till vårt nuvarande vardagsrum där leksakerna är de mest dominerande inredningsmomenten och soffan är en hoppborg.
Pilen visar bara en dörr som inte finns i verkligheten.
Tur att det kommer barnprogram på tv på söndag morgnar så man kan bli påmind om att det är fastlagssöndag idag. Vi hade helt för oss att det skulle vara först om en vecka. Det var lite för mycket snö på marken och lite för mycket snöfall från himlen för att vi skulle orka dra oss till någon större backe idag. Men närbacken och den egna gården var helt tillräckligt det också. Mandelmassan var också slut i butiken så det fick bli fastlagsbullar med rosa marsipan och jordgubbssylt istället.
Jag hade nästan glömt bort bb-väskans viktigaste innehåll, men nu är de också nerpackade. Två små paket från babyn åt de kommande storasystrarna, som de ska få då de kommer på besök till sjukhuset för första gången.
För en tid sedan diskuterade Leia och jag om att mamma och pappa far snart till sjukhuset efter babyn och sen får Leia och Tilda komma och hälsa på.
”Sen får Leia och Tilda patek av babyn! Leia fick sniff av Tildababyn!” utbrast hon då. Alldeles riktigt, hon fick ett sniffmjukisdjur på sjukhuset då Tilda föddes. Jag blev lite överraskad, för jag trodde inte hon kom ihåg det, hon var ju 1 år 8 mån då.
”Vad tror du nya babyn skulle kunna ge för paket åt dig och Tilda då?”, kunde jag inte låta bli att fråga försiktigt.
”Ööö… (efter en stunds funderande) Leia får prinsess-strumpor och Tilda får Lilla My strumpor!”
Ok.
Jag måste medge att jag förväntade mig nog något en aning större. Men nu är jag glad att jag kan meddela att babyns patek åt systrarna med mycket stor sannolikhet kommer att uppfylla önskemålen till fullo.
